Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hjärtligt tack för sällskapet. Tiden gick så fort,
att innan jag visste ordet av, var vi framme. Jag hoppas,
att grevinnan och jag snart träffas igen.
— Adjö, söta vän, — svarade grevinnan. — Får jag
kyssa ert kära ansikte. Tillåt en gammal gumma att säga
er rent ut, att hon blivit förtjust i er.
Hur konventionell än denna fras torde varit, satte
synbarligen Karenina tro till den och blev glad över
yttrandet. Hon rodnade, lutade sig ned och vände kinden mot
grevinnans mun, rätade så hastigt på sig och räckte därpå
med ett leende skymtande i ögat handen till Vronskij. Han
tryckte den lilla framräckta handen och gladde sig därvid
som åt något nytt och okänt åt den energiska tryckning,
varmed hon kraftigt och djärvt grep om hans hand. Hon
steg ut ur vagnen med en rask och elastisk gång, som på ett
egendomligt lätt sätt bar upp hennes ganska fylliga gestalt.
— Mycket söt, — sade gamla grevinnan.
Detsamma tänkte också hennes son. Han följde med
blicken den gratiösa gestalten, och ett leende dröjde kvar i
hans ansikte. Genom fönstret såg han, hur hon gick fram
till sin bror, stack armen under hans och livligt började tala
om något med honom, tydligen om någon sak, som alls icke
hade något samband med Vronskij och därför hos denne
framkallade en känsla av förargelse.
— Nå, är mamma alldeles frisk? — yttrade han vänd
till modern.
— Utmärkt, allt är bra. Alexandre är mycket älsklig,
och Marie har blivit så vacker. Hon är mycket intressant.
Och åter började hon att tala om det, som framför allt
annat intresserade henne: om hennes sonsons dop, för
vilket hon hade farit till Petersburg, och om kejsarens
sällsporda bevågenhet mot hennes äldste son.
— Se där är Lavrentij, — sade Vronskij med en blick
ut genom fönstret, — nu kan vi gå, om mamma vill.
Den gamle hovmästaren, som medföljt grevinnan på
resan, kom in i vagnen och meddelade, att allt var färdigt,
och grevinnan reste sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
