Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han efter några minuter kom tillbaka, var Stepan
Arkadjevitj redan inbegripen i ett samtal med grevinnan
om en sångerska, och grevinnan blickade otåligt mot dörren
i väntan på sin son.
— Låt oss gå nu, — sade Vronskij, då han kom.
De gingo tillsammans mot utgången. Vronskij med sin
mor gick före. Efter dem gingo fru Karenina och hennes
bror. Vid utgången kom stationsinspektoren, som skyndat
efter dem, fram till Vronskij.
— Ni har lämnat tvåhundra rubel till en av
stationsbefälet. Var god och säg, för vem de är avsedda?
— För änkan, — sade Vronskij och ryckte på axlarna.
— Jag förstår inte, varför man behöver fråga därom.
— Å, har du gett pengar! — ropade Oblonskij bakom
honom och tryckande sin systers arm sade han: — Mycket
vackert, mycket vackert av honom! En präktig pojke, inte
sant? Adjö, grevinnan.
Han och hans syster stannade efter, sökande dennas
tjänsteflicka.
Då de kommo ut, hade Vronskijs vagn redan farit. De
utströmmande människorna talade fortfarande om det som
hänt.
— Ja, det var en förfärlig död, — sade en herre, som
gick förbi. — De säger, att han blev kluven i två stycken.
— Jag tror tvärtom, att det var en mycket lätt död,
en ögonblicklig, — inföll en annan.
— Att man aldrig lär sig att vara försiktig, — sade en
tredje.
Karenina satte sig i droskan, och Stepan Arkadjevitj
lade förvånad märke till, att hennes läppar darrade och att
hon med möda höll tårarna tillbaka.
— Vad är det med dig, Anna? — frågade han, då de
kört ett stycke.
— Ett dåligt förebud, — sade hon.
— Å strunt, — sade Stepan Arkadjevitj. — Du har
kommit hit, och det är huvudsaken. Du kan inte tänka dig,
hur jag satt mitt hopp till dig.
— Är du gammal bekant med Vronskij? — frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
