Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då hon fått sagt detta, veknade med ens uttrycket
i hennes ansikte. Anna lyfte upp Dollys tunna, magra
hand, kysste den och sade:
— Men, Dolly, vad är då att göra, vad kan vi göra?
Vad är det bästa, man kan företa sig i detta förfärliga
läge? — Det är vad vi måste tänka på.
— Allt är slut, — sade Dolly. — Och värst av allt är,
att som du förstår jag inte kan överge honom: jag har ju
barnen, jag är bunden. Men leva med honom kan jag
inte. Det är mig en plåga att se honom.
— Dolly, kära du, han har talat med mig, men jag vill
höra saken av dig, säg mig allt.
Dolly såg bedjande på henne. I Annas ansikte kunde
hon spåra ett oskrymtat deltagande och uppriktig
kärleksfullhet.
— Jag skall, — sade hon plötsligt. — Men jag skall
säga dig allt från första början. Du vet, hur jag blev gift.
Med den uppfostran jag fått av mamma, var jag inte bara
oskyldig, jag var dum. Jag visste ingenting. Man säger,
jag vet det, att männen brukar berätta sitt forna liv för sina
hustrur, men Stiva... — hon rättade sig: — Stepan
Arkadjevitj sade mig ingenting. Du tror mig nog inte, men jag
har tills nu trott, att jag var den enda kvinna, som han
varit nära. Så levde jag i åtta år. Du skall veta, att jag
inte blott var utan alla misstankar, utan ansåg en otrohet
otänkbar. Och så med ens får jag, invaggad i sådana
föreställningar, reda på allt detta fasansfulla, detta
avskyvärda... Tänk dig, att vara orubbligt övertygad om sin
lycka, och så med ens... — fortsatte Dolly, hållande
tillbaka en snyftning — få ett brev, ett brev från honom till
hans älskarinna, till vår guvernant. Nej, det är för rysligt!
— Hon drog hastigt upp sin näsduk och dolde ansiktet i
den. — Jag kan finna en tillfällig förförelse begriplig, —
fortsatte hon efter en stunds tystnad, — men att överlagt,
listigt bedra mig... och med vem?... Att fortsätta att
vara min man och ha en förbindelse med henne... det är
förfärligt! Du kan inte förstå...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>