Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första delen
- XIX
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa dig till ditt rum, — sade hon och steg upp. Då de
gingo slog hon armen om Anna. — Kära du, vad jag är glad,
att du kom. Det har blivit mig lättare, mycket lättare.
XX.
Hela denna dag tillbragte Anna hemma, det vill säga
hos Oblonskijs, och mottog ingen. Det var nämligen så, att
åtskilliga av hennes bekanta, som fått höra om hennes
ankomst, kommo för att träffa henne samma dag. Anna
tillbragte hela förmiddagen med Dolly och barnen. Till
brodern sände hon blott några rader och bad honom
ovillkorligen komma hem till middagen. »Kom, Gud är nådig»,
skrev hon.
Oblonskij kom och åt middag hemma. Alla deltogo i
samtalet och hans hustru kallade honom ’du’, vilket hon
förut icke gjort. I förhållandet mellan man och hustru
var det ännu något främmande, men det var icke längre
tal om skilsmässa, och Stepan Arkadjevitj såg en
möjlighet till förståelse och försoning.
Strax efter middagen kom Kitty. Hon kände Anna
Arkadjevna, men endast obetydligt, och hon for till systern
icke utan en viss ängslan för hur denna dam ur Petersburgs
stora värld, som alla hade så mycket lovord för, skulle
bemöta henne. Hon kunde emellertid strax själv märka, att
hon behagade Anna Arkadjevna. Anna intogs synbarligen
av hennes skönhet och ungdom, och innan Kitty visste
ordet av, kände hon sig icke blott stående under hennes
inflytande, utan kände sig hänförd av henne på det sätt
som unga flickor så lätt hänföras av damer, som äro något
äldre än dem och redan gifta. Anna påminde icke mycket
om en mogen världsdam och mor till en åttaårig gosse.
Hon kunde snarare förefalla att vara en några och tjugo
års flicka genom sin smidiga gestalt, hyns friskhet och
ansiktets livlighet, som än framträdde i ett leende, än i en
glimt av blicken, hade det icke varit ett än allvarligt, än
svårmodigt uttryck i hennes ögon, som på en gång verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0106.html
