Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, kära barn, för mig finns det inte längre sådana
baler, där det är roligt, — sade Anna, och Kitty såg i
hennes ögon en skymt av den värld, som än ej var öppen för
henne. — För mig finns det sådana, där det är mindre
besvärligt och tråkigt än på andra...
— Kan det vara tråkigt för er på en bal?
— Ja, varför skulle det inte kunna vara tråkigt för
mig på en bal? — frågade Anna.
Kitty märkte, att Anna visste, vilket svar, som skulle följa.
— Därför, att ni alltid överträffar alla andra.
Anna ägde förmåga att rodna. Hon rodnade och sade:
— Först och främst är det inte så, men om det också
vore så, vad är det för glädje för mig?
— Kommer ni på denna bal? — frågade Kitty.
— Jag tror, att det inte går att låta bli. Så tag den,
— sade hon till Tanja, som drog i en ring, som satt litet
löst på hennes vita, mot spetsen fint avsmalnande finger.
— Jag skulle vara mycket glad, om ni komme. Jag
skulle så gärna vilja se er på en bal.
— Ja, blir det nödvändigt att komma dit, skall det i
alla fall glädja mig att tänka på, att jag gör er ett nöje...
Grisja, var snäll och ryck inte så där, håret är rufsigt nog
ändå, — sade hon läggande tillrätta en hårslinga, som
Grisja lekt med.
— Jag tänker mig er på balen klädd i lila.
— Varför just i lila? — frågade Anna leende. — Nå,
gå nu, barn, gå. Hör ni? Miss Hull kallar på er, ni skall
dricka te, — sade hon i det hon gjorde sig fri från barnen
och skickade ut dem i matsalen.
— Ja, jag vet, varför ni vill ha mig till denna bal. Ni
väntar er mycket av denna bal och ni vill, att alla skall vara
där, att alla skall ta del i ert nöje.
— Hur vet ni det?
— Å, vilken härlig ålder ni lever i, — fortsatte Anna.
— Jag minns hur det var, jag känner till denna ljusblå
dimma, som påminner om den på bergen i Schweiz. Denna
dimma, som lägger sig över allt i den saliga tid, då
barndomen just tagit slut, och från dessa lyckliga, vida nejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
