Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går vägen allt trängre och trängre, och det är glatt, men
samtidigt också kusligt att gå in i detta pass bland bergen,
fast det tyckes vara både ljust och fagert... Vem har inte
gått fram genom det?
Kitty log och teg. »Men hur har hon gått fram genom
det? Jag skulle vilja veta hela hennes roman», tänkte Kitty,
som erinrade sig Alexej Alexandrovitjs, hennes mans,
opoetiska yttre.
— Jag känner till det en smula. Stiva har talat om det
för mig, och jag gratulerar er, han behagar mig mycket,
fortsatte Anna, — jag träffade Vronskij på
järnvägsstationen.
— Å, var han där? — frågade Kitty rodnande. — Vad
sade Stiva till er?
— Stiva skvallrade om allt för mig. Och jag skulle vara
mycket glad... Jag hade i går ressällskap med Vronskijs
mor, — fortsatte hon, — och modern talade ständigt om
honom, — det är hennes älskling. Jag vet, att mödrar brukar
vara partiska, men...
— Vad berättade hans mor?
— Å, det var mycket! Och jag vet, att han är hennes
käraste barn, men i alla fall var det klart, att han är en
ridderlig natur... Så, till exempel, berättade hon, att han
velat avstå hela sin förmögenhet till sin bror, att han som
barn gjort något ovanligt, att han räddat en drunknande
kvinna. Med ett ord, det är en hjälte, — sade Anna med ett
leende och erinrade sig, att han på stationen hade skänkt
bort tvåhundra rubel.
Men hon berättade icke om dessa tvåhundra rubel. Av
någon anledning var det obehagligt för henne att tala därom.
Hon kände på sig, att det här var något, som hade med
henne själv att göra, något som icke bort vara.
— Hon bad mig mycket, att jag skulle söka upp henne,
— fortsatte Anna, — och det skall bli roligt att hälsa på
gumman, jag ämnar besöka henne i morgon. Men, Gud
vare lov, Stiva stannar länge inne hos Dolly, — tillade Anna
bytande samtalsämne och reste på sig, liksom missnöjd med
något, föreföll det Kitty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
