Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fullständig försoning, fullständig, — tänkte Anna, —
Gud vare lov!» och förnöjd över att hon orsakat detta gick
hon bort till Dolly och kysste henne.
— Visst inte, varför har du ett sådant förakt för mig
och Matvej? — sade Stepan Arkadjevitj, vänd till sin
hustru, med ett knappt märkbart smålöje.
Hela aftonen var Dolly som vanligt smått försmädlig
mot sin man, och Stepan Arkadjevitj visade sig nöjd och
gladlynt, fast ej så, att man kunde tro, att han efter att
ha fått förlåtelse glömt bort sin skuld.
Vid halvtiotiden avbröts det muntra och angenäma
familjeumgänget vid Oblonskijs tebord av en till synes rent
alldaglig händelse, men denna enkla händelse tycktes dock
alla av någon anledning egendomlig. Då man satt och
talade om gemensamma bekanta i Petersburg, reste sig Anna
plötsligt upp.
— Jag har henne i mitt album, — sade hon, — och
samtidigt kan jag också visa min Serjozja, — tillade hon med ett
stolt moderligt leende.
Något efter nio, den tid, då hon vanligen brukade ta
god natt av sin son och ofta själv lägga honom, kom det
över henne en känsla av svårmod, att hon var så långt ifrån
honom, och vad man än talade om, vände hon ständigt i
tankarna tillbaka till sin lockige Serjozja. Hon greps av
lust att se på hans fotografi och att få tala om honom.
Begagnande första förevändning steg hon upp och begav sig
med sin lätta, säkra gång bort för att hämta albumet.
Trappan upp till hennes rum utgick från en avsats i den stora
uppeldade vestibultrappan.
Då hon var på väg ut ur förmaket, hördes en ringning på
tamburklockan.
— Vem kan det vara? — sade Dolly.
— För att hämta mig är det för tidigt än och för att
söka någon annan är det bra sent, — anmärkte Kitty.
— Det är säkert några papper till mig, — sade Stepan
Arkadjevitj. Då Anna gick förbi stora trappan, kom en
tjänare springande upp för att anmäla den besökande och
denne själv stod bredvid trapplampan. Anna, som kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
