- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
107

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

påminnande regelbundna ljudet av glidande fotsteg, och medan
de båda damerna på en trappavsats mellan två lagerträd
framför en spegel ordnade sina dräkter och hårklädslar,
hördes inifrån salen de första jämna och försiktiga
stråkdragen från orkestern, som spelade upp första valsen. En
för dem okänd gammal herre i ämbetsmannauniform, som
vid en annan spegel kammat sina grå polisonger, höll på att
stöta samman med dem i trappan och vek åt sidan kastande
en intresserad blick på Kitty. En slätrakad ung man med
djupt urringad väst, en herre av den snobbtyp, som furst
Stjerbatskij föraktade, hälsade på dem och ilade förbi
ordnande under gången sin vita halsduk, vände sig så plötsligt
om och kom fram och bjöd upp Kitty till en kadrilj. Första
kadriljen var redan upptagen för Vronskijs räkning, och den
unge mannen fick därför ta andra kadriljen. En officer,
som stod i dörren och knäppte sin handske, vek artigt åt
sidan för dem och strök sina mustascher tydligen intagen av
Kittys skära fägring.

Oaktat toaletten, hårklädseln och alla andra
förberedelser för balen kostat Kitty stor möda och omtanke, skred
hon nu i den med skär slöja överdragna, veckrika tylldräkten
så fritt och otvunget fram, som om alla dessa rosetter,
spetsar och övriga toalettdetaljer icke kostat henne och hennes
anhöriga en minuts besvär, som om hon hade fötts i detta
tyll, dessa spetsar och denna höga frisyr, i vilken en ros
och två gröna blad voro instuckna.

Då modern just vid ingången till salen ville ordna ett
band, som Kitty bar om livet, drog sig dottern undan: hon
kände på sig, att allt som hon bar borde vara som det var
och att man icke behövde ändra på något.

Kitty hade en av sina lyckodagar. Klänningen satt icke
någonstädes för trångt, på intet håll hade någon spets
glidit loss, rosetterna hade icke blivit skrynklade eller lossnat
och de skära högklackade skorna tryckte ej fötterna. De
täta blonda hårklungorna sutto säkert och naturligt på det
lilla huvudet och ingen av knapparna på de långa
handskarna, som tydligt läto armarnas rundning framträda, hade
sprungit upp. Det svarta sammetsbandet med medaljongen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free