Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon log åt hans beröm och över hans skuldra fortsatte
hon att betrakta balsalen. Hon var icke längre den unga
nybörjerskan, för vilken på en bal alla ansikten smälta hop
i ett och samma magiska intryck, hon var icke heller en
dam, som varit med om ett otal baler och som redan kände
alla ansikten till leda, hon befann sig på vägen mellan dessa
ytterligheter, — hon var hänförd, men samtidigt hade hon
sig själv så mycket i sin makt, att hon kunde iaktta sin
omgivning. Hon såg, att blomman av aristokratien hade
grupperat sig i salens vänstra hörn. Där befann sig
Korsunskijs fru, den vackra Lydie, urringad till otrolig grad,
där syntes värdinnan, där sken hjässan på den skallige
Krivin, som alltid höll sig framme bland gräddan av
societeten. Dit bort blickade blyga ynglingar, som ej vågade gå
fram till denna del av sällskapet. Där uppfångade hennes
öga också Stiva och strax därpå fick hon syn på Annas
vackra huvud och smidiga gestalt, klädd i svart sammet.
Också han var där. Kitty hade icke sett honom sedan den
kvällen, då hon avböjde Levins frieri. Med sina skarpsynta
ögon kände hon strax igen honom och märkte också, att
han såg på henne.
— Vad, skall vi dansa ännu ett varv? Ni är väl inte
trött? — sade Korsunskij, lätt flämtande.
— Nej, tack.
— Vart får jag föra er?
— Fru Karenina är här, tycks det... för mig till henne.
— Som ni behagar.
Och Korsunskij valsade med avmätta steg hän mot
skaran i vänstra hörnet av salen, under utropet »pardon,
mesdames, pardon, pardon, mesdames» kryssande genom
att hav av spetsar, tyll och band utan att kollidera ens med
en plym och stannade med en skarp sväng, så att hans dams
smäckra ben i genombrutna strumpor blevo synliga och
släpet svängde ut och gled i solfjäderform över Krivins
knän. Korsunskij bugade sig, rätade på det
skjortvecksklädda bröstet och räckte henne handen för att ledsaga
henne fram till Anna Arkadjevna. Kitty drog rodnande
sitt släp från Krivins knän och såg sig smått yr omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
