- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
121

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIV - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och denna kvinna, — avbröt Nikolaj Levin med en
gest bort mot henne, — är min väninna för livet, Marja
Nikolajevna. Jag har tagit henne från ett näste, —
yttrade han med en ryckning i halsmusklerna. — Men jag
älskar och högaktar henne och alla, som vill ha bekantskap
med mig, — tillade han med höjd röst och mörk uppsyn, —
ber jag hysa aktning för henne och hålla av henne. Hon är
detsamma som min hustru, alldeles detsamma. Så nu vet
du, vem du har att göra med. Och om du tycker, att du
förnedrar dig, så Guds fred med dig, där har du dörrn.

Och åter gled hans blick med ett frågande uttryck över
sällskapet.

— Jag förstår inte, varför jag skulle förnedra mig.

— Nå, Masja, säg till om kvällsmat: tre portioner,
snaps och vin... Nej, vänta... Nej, det gör detsamma...
Gå du.

XXV.



— Ja, du ser... — fortsatte Nikolaj Levin, rynkande
pannan av tankeansträngning och med en ryckning i
ansiktsmusklerna.

Han hade synbarligen svårt att avgöra, vad han skulle
säga eller göra.

— Ser du där... — han visade på ett hörn av rummet,
där några med rep ombundna järnstänger lågo. — Ser du
det där? Det är begynnelsen till ett nytt företag, som vi
förbereder. Det är fråga om en produktionssammanslutning
av arbetare...

Konstantin hörde knappt på. Han såg på broderns
sjukliga, lungsiktiga ansikte, och han erfor ett allt större och
större medlidande med denne. Han hade svårt för att lyssna
till vad brodern pratade om sitt arbetsprojekt. Han insåg,
att detta kooperativa arbetsföretag blott var ett nödankare
utkastat för att undgå självförakt. Nikolaj Levin fortsatte
att tala:

— Du vet, att kapitalet förtrycker arbetaren. Hos oss
bär arbetarna, bondestammen, hela mödans tyngd och är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free