- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
126

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Nikolaj förstod, att han just ämnat säga detta, hans
uppsyn mörknade och han grep sig åter an med brännvinet.

— Nog, Nikolaj Dmitritj! — sade Marja Nikolajevna
och sträckte sin nakna, fylliga arm mot karaffen.

— Låt bli! Lägg dig inte i det här! Annars slår jag!
— skrek han.

Marja Nikolajevna log ett milt och godlynt leende, som
blidkade Nikolaj, och tog så brännvinet.

— Och du tror, att hon ingenting begriper? — sade
Nikolaj. — Hon förstår det här bättre än någon av oss.
Inte sant, det finns någonting gott, någonting rart hos
henne?

— Har ni aldrig förut varit i Moskva? — frågade henne
Konstantin för att säga något.

— Säg inte ni till henne. Det skrämmer henne. Ingen
har sagt ni till henne mer än domaren, då hon stod åtalad
för att hon ville lämna lastens näste. Ingen annan har sagt
ni till henne. Herre Gud, vilka vanvettigheter det finns i
världen! — skrek han plötsligt till. — Dessa nya
inrättningar, dessa fredsdomare, dessa landsting — vilket oting!

Och han började berätta om de konflikter han haft med
de nya statsinrättningarna.

Konstantin Levin hörde på, och förnekandet av alla
samhällsinrättningars ändamålsenlighet, som även han hyste
och ofta uttalat, misshagade honom nu, då han hörde det
ur broderns mun.

— I en annan värld kommer vi att förstå allt detta, —
sade han på skämt.

— I en annan värld? Asch, jag tål inte höra om en
annan värld! Jag tål inte, — sade han med sina förskrämda,
skygga ögon fästade på broderns ansikte. — Och ändå tycks
det, att det skulle vara skönt att få gå bort från all uselhet,
både andras och ens egen. Men jag är rädd för döden, jag
är förfärligt rädd för döden. — Han darrade häftigt till. —
Nå, så drick då något! Vill du ha champagne? Eller skall
vi fara någonstans? Låt oss fara till zigenare! Du vet, att
jag alltid tyckt mycket om zigenare och ryska folkvisor.

Han började bli osäker på målet och hoppade från det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free