- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
136

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men för övrigt, om jag skall säga dig sanningen, så
önskar jag för Kittys del inte särskilt detta giftermål. Och
det är bättre, att det blir ingenting av, om han, Vronskij,
på en enda dag har kunnat bli förälskad i dig.

— Ack, herre Gud, det vore då för galet! — sade Anna,
och åter steg en stark rodnad upp på hennes ansikte, då
hon hörde ord uttalade, som uttryckte samma tanke, som
hon haft. — Så reser jag bort efter att ha gjort mig till
fiende med Kitty, som jag fattat så stort tycke för. Ack,
vad hon är älsklig! Men du skall väl ställa det tillrätta,
Dolly? Inte sant?

Dolly kunde med möda hålla tillbaka ett löje. Hon
tyckte om Anna, men hon fann ändå behag i att se, att
även hon hade sina svagheter.

— Till fiende? Det är inte möjligt.

— Jag skulle så gärna önska, att ni alla hölle av mig
som jag håller av er. Och nu har jag ännu mer fäst mig vid
er, — sade Anna med tårar i ögonen. — Ack, vad jag är
dum i dag.

Hon torkade ansiktet med sin näsduk och började så
att kläda sig.

Strax innan hon skulle ge sig av kom Stepan
Arkadjevitj i sista minuten hem, rödkindad, gladlynt, med doft
av vin och cigarrök.

Annas känslighet hade smittat av sig på Dolly, och då
hon för sista gången tog farväl av sin svägerska, viskade
hon:

— Kom ihåg, Anna, vad du har gjort för mig, glömmer
jag aldrig. Och kom ihåg, att jag alltid hållit av dig och
kommer att hålla av dig som den bästa vän!

— Jag förstår inte varför — svarade Anna och kysste
henne med knappt tillbakahållna tårar.

— Du har förstått mig och du känner mig. Farväl,
du kära förtjusande!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free