Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande annorlunda än det till vilken annan bekant som
helst?» Hon log ett föraktfullt löje och grep sig åter an med
boken, men hon kunde nu verkligen icke längre följa med
det hon läste. Hon lät papperskniven glida fram och
tillbaka mot fönsterglaset och lade sedan dess glatta, kalla
yta mot sin kind och var nära att plötsligt skratta till högt
i ett utbrott av glädje, som med ens kom över henne. Hon
kände, att hennes nerver som strängar spändes allt hårdare
och hårdare på skruvar som drogos till. Hon kände, att
hennes ögon spärrades upp, att det nervöst ryckte i fingrar
och tår, att något inom henne ville kväva andedräkten och
att alla gestalter och ljud i det vaggande halvdunklet med
sällspord tydlighet förnummos av henne. Gång på gång
kom det ett tvivel över henne: gick vagnen framåt — eller
tillbaka — eller stod den stilla. — Var det Annusjka eller
var det en vilt främmande person, som satt bredvid henne.
»Vad är det jag ser på ryggstödet: är det en päls eller ett
djur? Och är jag själv här: är det jag själv eller en annan?»
Det var hemskt att glida in i denna domning, men det var
något, som drog henne dit in, fast hon kunde efter
gottfinnande ge sig hän åt den eller kämpa emot. Hon reste på sig
för att komma till besinning, kastade av sig pläden och tog
av pelerinen från sin varma dräkt. Efter en stund hade hon
hämtat sig och förstod, att en mager arbetskarl i långrock
av nankintyg, som saknade knappar, måste vara tågets
eldare, som kommit in för att se på termometern, och att
vinddrag och snöstänk trängt in efter honom genom dörren.
Men så blev allt åter ett virrvarr. Mannen med den långa
gängliga gestalten gav sig plötsligt till att gnaga med
tänderna i väggen. Gumman började sträcka ut sina ben över
hela vagnens längd och fyllde kupén som ett svart moln.
Sedan hördes ett förfärligt gnisslande och ett krasande ljud
som om någon blivit sliten i stycken. Därefter bländades
hennes ögon av ett rött eldsken, och så skymdes allt bort
som av en svart mur. Anna fick en förnimmelse av att hon
föll och föll. Men det var icke förfärligt, det var nöjsamt.
En tjockt påpälsad, snöhöljd man ropade något invid
hennes öra. Anna spratt upp och kom till sans, hon förstod, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
