Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXI - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon plötsligt och började så förhöra sig hos sin man om hur
Serjozja hade tillbragt tiden i hennes frånvaro.
— Jo, förträffligt! Mariette säger, att han varit snäll
och... det kanske smärtar dig... han har inte alls
längtat efter dig, som däremot fallet varit med din herr man.
Jag får tacka dig, min vän, att du kommit en dag tidigare.
Vår kära samovar kommer att bli förtjust. (»Samovar»
kallade han den mycket omtalade grevinnan Lidija Ivanovna,
därför att hon ständigt brukade oroa sig och upphetsa sig
för allt möjligt.) Hon har frågat efter dig. Och vet du, om
jag skulle ge dig ett råd, du borde besöka henne redan i dag.
Hennes hjärta lider ju med för allt. För tillfället bär hon
förutom på alla sina gamla bekymmer även på tanken om
makarna Oblonskijs försoning.
Grevinnan Lidija Ivanovna var en vän till Annas man
och centrum för den sällskapskrets inom Petersburgs fina
värld, dit Anna genom sitt äktenskap närmast hörde.
— Men jag har ju redan skrivit till henne.
— Ja, men hon måste ju höra allt i detalj. Far till
henne, om du inte är trött, min vän. Kondratij ställer om,
att du får en vagn hem, jag måste fara till
kommittésammanträdet. Och nu behöver jag inte längre äta min middag
ensam, — fortsatte Alexej Alexandrovitj för tillfället
frångående sin ironiserande ton. — Du kan inte tro, vad vanan
betyder för mig...
Och sedan han länge tryckt hennes hand, hjälpte han
henne med ett särskilt förbindligt leende på läpparna upp i
vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
