Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXII - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sin invanda livsmiljö kände hon sig åter säker och fri
från hemliga samvetsförebråelser.
Med förvåning tänkte hon på gårdagens egendomliga
själstillstånd: »Vad var det? Ingenting. Vronskij sade en
dumhet, som det var lätt att parera, och jag svarade så
som det hövdes. Att berätta det för min man är onödigt
och olämpligt. Att börja tala om detta skulle ju vara att
tillmäta det en betydelse, som det inte har.» Hon erinrade
sig, hur hon en gång för sin make hade talat om, att en ung
man bland hans underordnade i Petersburg så gott som
gjort henne sin kärleksförklaring, och hur då Alexej
Alexandrovitj hade svarat, att varje kvinna i sällskapslivet
kunde bli utsatt för något dylikt, att han fullkomligt litade
på henne och aldrig skulle nedlåta sig till att driva vare sig
henne eller sig in i någon sorts svartsjuka. »Det är sålunda
intet skäl att tala med honom», sade hon till sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
