Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är mycket, mycket glad över detta. Det visar,
att äntligen hos oss en bestämd och fast mening börjar
stadga sig i denna fråga.
Sedan Alexej Alexandrovitj tömt ett andra glas te med
grädde i och ätit ett par brödskivor, steg han upp för att
gå till sitt arbetsrum.
— Och du for inte ut? Du har väl haft tråkigt hemma?
— sade han.
— Å, visst inte! — svarade hon i det hon också reste
på sig och följde honom genom matsalen till hans rum. —
Vad läser du för tillfället? — frågade hon.
— Jag håller på med Duc de Lille, Poésie des enfers, —
svarade han. — En mycket beaktansvärd bok.
Anna log, såsom man brukar le åt små svagheter hos
personer, man håller av, och med armen under hans
ledsagade hon honom till arbetsrummets dörr. Hon kände
till hans vana att på kvällarna alltid läsa något, en vana,
som blivit till ett nödtvång. Hon visste, att han trots
tjänsteåliggandena, som slukade nästan all hans tid, dock
ansåg för sin skyldighet att följa med allt beaktansvärt nytt
inom det intellektuella livet. Hon visste också, att
politiska, filosofiska och teologiska verk allvarligt intresserade
honom, att skönlitteraturen var helt främmande för hans
natur, men att trots detta Alexej Alexandrovitj aldrig lät
obeaktat glida förbi sig något, som väckte uppseende på
detta område, och att han räknade det som sin plikt att läsa
allt. Och hon visste, att då det gällde politik, filosofi och
teologi förhöll sig Alexej Alexandrovitj tveksam och
trevande, men i frågor, som rörde konst, poesi och särskilt
musik, för vilken han saknade allt sinne, hade han de mest
bestämda, orubbliga åsikter. Han fann nöje i att tala om
Shakespeare, Rafael, Beethoven och om betydelsen av nya
skolbildningar inom poesien och musiken, som han
inrangerade i ett klart och strängt följdriktigt logiskt system.
— Nå, Gud vare med dig, — sade hon vid dörren till
hans arbetsrum, där redan allt var i ordning för honom:
ett ljus med skärm och en vattenkaraff bredvid länstolen.
— Jag skall skriva ett brev till Moskva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>