Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXIII - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tryckte hennes hand och kysste den än en gång.
»Han är i alla fall en bra människa: rättskaffens,
godhjärtad och betydande inom sitt område, — sade Anna till
sig själv, då hon vänt tillbaka till sitt rum, som om hon
behövde försvara honom inför någon, som anklagade
honom och påstod, att det var en omöjlighet att älska honom.
— Men vad jag tycker, att öronen står ut på honom.
Kanske han alldeles nyss har klippt sig?...»
Precis klockan tolv, då Anna ännu satt vid skrivbordet
sysselsatt med att avsluta ett brev till Dolly, hördes
avmätta steg i tofflor nalkas, och Alexej Alexandrovitj,
nytvättad och nykammad, med en bok under armen kom fram
till henne.
— Det är tid att gå till sängs, — sade han med sitt
säregna leende och gick in i deras sovrum.
»Vad hade han för rätt att se så på honom?» tänkte Anna,
erinrande sig den blick, Vronskij givit Alexej Alexandrovitj.
Anna klädde sig i nattdräkt och gick in i sängkammaren,
men i hennes ansikte saknades helt den livfullhet, som under
hennes Moskvavistelse lekt i ögonens glimtande och
munnens leende. Det var, som om elden slocknat inom henne
eller flämtade någonstans i det fördolda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
