Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit frågan om att sticka fötterna i ett par gamla tofflor,
var han åter helt inne i sin forna muntra och angenäma
livsmiljö.
Kaffet blev emellertid aldrig riktigt färdigt, det kokade
över och stänkte ned hela sällskapet och åstadkom en
behövlig effekt, det gav anledning till nytt larm och skratt
och blötte ned den dyrbara golvmattan och baronessans
klänning.
— Nej, nu får jag ta farväl, annars kommer ni er inte
för med att tvätta er, och jag får på mitt samvete
delaktighet i det värsta brott, som en anständig människa kan
begå, — osnygghet. Ni råder mig sålunda att sätta honom
kniven på strupen?
— Just så, men se till att er lilla hand håller sig i
närheten av hans läppar. Han kommer då att trycka en kyss
på den, och allt ändar på bästa sätt, — svarade Vronskij.
— Alltså träffas vi i kväll på franska teatern! — och
med frasande kjolar försvann hon.
Kamerovskij bröt också upp, och Vronskij gick in i sitt
toalettrum efter att hastigt ha tryckt hans hand. Medan
Vronskij tvättade sig, beskrev Petritskij för honom i korta
drag sin belägenhet och de förändringar, som inträtt däri
under kamratens frånvaro. Pengarna hade tagit slut.
Fadern hade meddelat, att han icke vidare komme att ge
något och icke heller tänkte betala hans skulder. En
skräddare ville låta bysätta honom och en annan hade kommit
med bestämt hot om tillgripande av samma åtgärd.
Översten hade förklarat, att om dessa skandaler icke togo ett slut,
måste han ta avsked. Baronessan var han led på som på en
sur rättika, särskilt därför att hon ideligen pratade om att
bistå honom med pengar. Men det fanns en annan, som han
skulle visa Vronskij, ett underverk av skönhet i strängt
österländsk stil, något à la Rebeckas slavinna, du förstår.
Med Berkosjev hade han också råkat bli osams och hade
velat sända sina sekundanter, men naturligtvis skulle det
ingenting bli av. Men i övrigt var allt förträffligt och
rasande roligt. Och utan att lämna sin kamrat tid att
närmare fundera på vad han sagt om sin fatala ställning gav sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
