Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och talade med fursten. Denne lyssnade med mulen uppsyn
på doktorn och harklade sig allt emellanåt. Såsom en man,
som varit med i livet, frisk och icke undermålig till
förståndet, satte han ingen tro till läkarvetenskapen och var i själ
och hjärta uppbragt över hela denna komedi, desto mer som
han nog var den ende, som riktigt förstod orsaken till
Kittys sjukdom. »Falskt hundgläfs», tänkte han, erinrande
sig en jägarterm, då han hörde den berömde doktorns prat
om dotterns sjukdomssympton. Och doktorn å sin sida
hade svårt att icke lägga ett visst förakt i dagen mot denne
gamle ädling och hade besvärligt att anpassa sig efter dennes
lägre begreppsnivå. Han insåg för övrigt, att det ej lönade
mödan att tala med honom, att det var modern, som var
familjens överhuvud. Det var inför henne han ämnade
låta sitt vetandes pärlor falla. I detsamma inträdde
furstinnan åtföljd av husläkaren i förmaket. Fursten drog sig
tillbaka med nöd undvikande att låta dem märka, hur
löjlig hela komedien tycktes honom. Furstinnan var utom sig
och visste ej, vad hon skulle företa sig. I hemlighet kände
hon sig skyldig gentemot Kitty.
— Nå, doktorn, avgör vårt öde, — sade furstinnan. —
Säg mig allt. — »Finns det hopp» ville hon säga, men
hennes läppar darrade till, och hon kunde icke uttala denna
fråga. — Nå, vad säger doktorn?
— Strax, furstinnan, jag skall överlägga med min
kollega, sedan skall jag ha äran att framlägga min mening.
— Då får man väl lämna er ensamma?
— Ja, om ni vill ha godheten.
Med en suck lämnade furstinnan rummet.
Då de båda doktorerna blivit ensamma, började
husläkaren att försiktigt framlägga sin åsikt, som gick ut på
att en ansats till tuberkulos förefunnes, men... o. s. v.
Den berömde doktorn hörde på honom, men tog mitt
i talet fram och såg på sin stora guldklocka.
— Ja, — sade han. — Men...
Husläkaren tystnade aktningsfullt mitt i sitt tal.
— Vi kan ju inte, som ni vet, fastslå, när en tuberkulos
process tagit sin första början, innan förtätningar i lungorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
