Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes röst förstodo Dolly och fursten, att det var om
Vronskij hon talade. — Jag förstår inte, att man inte
stiftat lagar mot sådana avskyvärda, lumpna människor.
— Asch, jag gitter inte höra på, — inföll fursten resande
sig från stolen som om han ämnade gå sin väg, men blev
stående i dörren. — Lagar finns, mor lilla, och efter som du
för mig in på den saken, så får jag säga dig, att till allt det
här är du skuld, du och endast du. Lagar avsedda mot
sådana slynglar har det alltid funnits och finns än! Ja, hade
bara inte det förekommit, som aldrig bort tillåtas, så skulle
jag gamle man med vapen i hand ha gjort upp saken med
honom, den ärkeflabben. Ja, nu söker ni läkarhjälp, kallar
hit alla möjliga charlataner.
Fursten syntes ännu ha åtskilligt att säga, men så fort
furstinnan hörde, att han anslog denna ton, mjuknade hon
genast, som hon alltid brukade, då det blev fråga om strängt
allvar, och blev spak och ångerfull.
— Alexandre, Alexandre, — flämtade hon, sträckte sig
fram mot honom och brast i gråt.
Då hon började gråta, tystnade fursten och gick fram
till henne.
— Nå, nog, nog! Det är svårt för dig också, jag vet
det. Vad är då att göra? Något ohjälpligt elände är det ju
inte. Gud är nådig... — yttrade han själv icke längre
vetande, vad han sade, och kännande furstinnans fuktiga
kyss på sin hand, besvarade han den och gick så ut.
Redan då Kitty förgråten lämnade rummet, förstod
Dolly med sin moderliga instinkt, att det var något för en
kvinna att göra, och beredde sig för denna uppgift. Hon
tog av sig hatten och stod så redo för verket, bildligt talat
med uppkavlade blusärmar. Då modern gjorde sitt angrepp
på fadern, hade hon sökt hålla henne tillbaka så långt en
dotterlig undergivenhet tillät det. Då fadern brusade upp
hade hon iakttagit tystnad, kännande sig skamsen å
moderns vägnar och erfarande en öm tillgivenhet för sin far
på grund av dennes strax återvändande godhet. Men då
fadern gått, skred hon till vad hon fattat som sin
huvuduppgift, att trösta och lugna Kitty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
