- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
171

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag har redan länge tänkt säga mamma en sak: har
ni reda på, att då Levin var här sista gången, ämnade han
fria till Kitty? Han omtalade det för Stiva.

— Nå, hur så? Jag förstår inte...

— Kanske Kitty avböjde hans anbud? Har hon inte
sagt något?

— Nej, hon har inte nämnt något vare sig om den ene
eller den andre. Hon är alltför stolt. Men jag vet, att allt
beror på denne...

— Ja, men tänk då, om hon nu avvisat Levin, — och
hon inte skulle ha gjort så, det vet jag, om inte denne
varit... Och sedan har denne så förfärligt bedragit henne.

Det var alltför förfärligt för furstinnan att tänka på
hur mycket hon försyndat sig i fråga om sin dotter, och hon
blev ursinnig.

— Ack, jag begriper inte ett dugg! Nu för tiden vill
unga flickor bara lita på sitt eget omdöme, man anförtror
sig inte alls åt sin mor, och sedan så...

— Mamma, får jag gå in till henne.

— Gå du. Skulle jag förbjuda det? — sade modern.

III.



Då Dolly trädde in i Kittys lilla trevliga skära rum,
prytt med dockor av gammalsachsiskt porslin, skärt, leende
och jungfruligt som Kitty själv för några månader sedan,
mindes hon, hur de tillsammans hade ordnat detta rum,
med vilken glädje och kärlek de hade pyntat det. Hjärtat
frös till i bröstet på henne, då hon fick syn på Kitty, som
satt på en liten låg stol nära intill dörren med orörlig blick
stirrande på ett hörn av golvmattan. Kitty såg upp mot
sin syster utan att det kyliga, nästan stränga uttrycket i
hennes ansikte förändrades.

— Jag måste nu fara min väg och blir sedan
fastsittande hemma, och du kan inte komma och besöka mig, —
sade Darja Alexandrovna och satte sig ned bredvid henne.

— Jag skulle vilja tala litet med dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free