- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
180

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många. Efter middagen beger sig de två unga männen in i
värdens arbetsrum och skriver där ett brev till den sköna
obekanta. De skriver hop ett lidelsefullt brev, en
kärleksförklaring och går så själva upp med brevet, för att
personligen förklara det som möjligen kunde te sig mindre
begripligt i deras skrivelse.

— Varför berättar ni mig sådana nedrigheter? Nå,
och se’n?

— De ringer. En tjänsteflicka kommer ut, de ger henne
brevet och bedyrar för henne, att de båda är så förälskade,
att de strax kommer att avlida invid dörren. Flickan
parlamenterar oförstående med dem. Plötsligen uppenbarar sig
en herre med korvlikt formade polisonger, röd som en kräfta
i synen, och meddelar dem, att ingen annan dam än hans
fru bor i huset, och kör så ut dem.

— Hur vet ni, att han hade sådana polisonger?

— Jo, hör vidare. Jag har nyligen varit där för att
åstadkomma försoning.

— Nå, hur?

— Ja, det är det allra intressantaste. Det visar sig, att
detta lyckliga par är ett titulärråd och en titulärrådinna.
Titulärrådet kommer med klagomål och jag utses till
försoningsman. Och vilken försoningsman! Jag försäkrar er,
att Talleyrand var ingenting i jämförelse med mig.

— Vari låg då svårigheten?

— Jo, hör på... Vi frambär följande ursäkt: »vi är
bragta till förtvivlan och får be om förlåtelse för det
olyckliga missförståndet»... Titulärrådet med polisongerna
börjar vekna, men önskar även ge ett uttryck åt sina känslor,
och då han börjar uttrycka dem, hetsar han så upp sig och
säger sådana grovheter, att jag åter måste sätta i gång mina
diplomatiska talanger. »Jag är ense med er, att deras
tilltag är fördömligt, men jag ber er betänka deras ungdom
och ta i betraktande, att det föreligger ett missförstånd,
dessutom hade dessa unga herrar nyss ätit frukost. De
ångrar sig nu av allt hjärta och anhåller om förlåtelse för sin
försyndelse.» Titulärrådet veknar åter: »Jag är ense med
greven och jag är redo att förlåta, men tänk, min hustru,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free