- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
184

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mjachkaja, beryktad för sitt burdusa och rättframma
umgängessätt och kallad »enfant terrible». Furstinnan
Mjachkaja satt mitt emellan de båda grupperna och ivrigt
lyssnande till vad som sades tog hon del än i det ena, än i det
andra samtalet. — I dag har tre olika personer undfägnat
mig med samma fras om Kaulbach, alldeles som på hemlig
överenskommelse. Och jag förstår inte, varför frasen så
behagat dem.

Samtalet blev avbrutet genom detta inpass, och man
måste finna något nytt ämne.

— Berätta för oss någonting roligt, men ändå inte något
elakt, — sade ambassadörfrun, som ägde utmärkt
skicklighet i den fina konversation, som på engelska kallas
»smalltalk», och vände sig till diplomaten, som icke visste, vad han
skulle finna på.

— Det sägs, att det är mycket svårt, att bara det elaka
är roligt, — sade han med ett leende. — Men jag skall
försöka. Ge mig bara ett tema. Allt beror på om man får ett
tema. Har man bara ett tema, så är det lätt att vidare
brodera på det. Jag har ofta tänkt, att förra århundradets
ryktbara kåsörer i vår tid skulle ha svårt att säga något
klyftigt. Allt spirituellt är så utnött...

— Det är sagt för länge se’n, — avbröt honom
ambassadörfrun med ett leende.

Samtalet hade börjat på ett fint sätt, men just därför
att det börjat så fint, höll det på att komma av sig. Det
blev nödvändigt att ta sin tillflykt till ett pålitligt, aldrig
svikande medel — malicen.

— Tycker ni inte att det hos Tusjkevitj finns något
av Louis XV? — sade han med en blick bort mot en ung
blond man, som stod en bit från bordet.

— Ack, ja! Han är i samma stil som salongen, därför
är han här så ofta.

Detta samtalsämne höll sig en stund, ty man började i
anspelningar tala om det, man icke öppet kunde avhandla i
detta sällskap, Tusjkevitjs förhållande till värdinnan.

Vid samovaren hos värdinnan hade samtidigt också
konversationen fladdrat av och an, den hade rört vid tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free