Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, jag har velat säga er, — sade hon utan att se
på honom: — ni har handlat illa, mycket illa.
— Skulle jag inte själv veta, att jag handlat illa? Men
vem är orsak till att jag handlat så.
— Varför säger ni mig detta? — sade hon och såg
strängt på honom.
— Ni vet varför, — svarade han, i en dristig och glad
ton mötande hennes blick utan att slå ned ögonen.
Det var icke han, utan hon, som blev förvirrad.
— Det visar blott, att ni inte har något hjärta, — sade
hon. Men hennes blick sade i alla fall, att hon visste, att
han hade ett hjärta, och att hon fruktade honom därför.
— Det, som ni nyss antytt, var ett misstag och inte
kärlek.
— Ni bör komma ihåg, att jag förbjudit er att uttala
detta ord, detta avskyvärda ord, — sade Anna med en
darrning i rösten, men i detsamma kände hon, att hon redan
genom ordet »förbjudit» visat, att hon tillerkände sig vissa
rättigheter över honom och därmed blott uppmuntrat
honom att tala vidare om kärlek. — Jag har länge tänkt säga
er det, — fortsatte hon och såg honom stadigt i ögonen, het
i ansiktet av en brännande rodnad, — och i dag har jag med
flit kommit hit, då jag visste, att jag skulle träffa er. Jag
har kommit för att säga er, att detta måste få ett slut. Jag
har aldrig haft skäl att rodna inför någon, men ni får mig
att känna mig brottslig i något.
Han såg på henne och fascinerades av en helt ny själisk
skönhet i hennes ansikte.
— Vad begär ni av mig? — sade han rättframt och
allvarligt.
— Jag vill, att ni reser till Moskva och ber Kitty om
förlåtelse, — sade hon.
— Det önskar ni inte, — sade han.
Han märkte, att hon sade det, som hon tvang sig till att
säga, och icke det, som hon önskade.
— Om ni älskar mig, som ni säger, — viskade hon, —
så gör så, att jag får ro.
Hans ansikte strålade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
