Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vet ni då inte, att ni för mig är hela livet, men ro
känner jag inte och kan inte ge er. Men väl hela mitt jag,
min kärlek... Jag kan inte tänka mig er och mig själv
skilda. Ni och jag är ett för mig. Och jag ser inte för mig
någon möjlighet till lugn, varken för mig själv eller för er.
Jag ser blott möjlighet till förtvivlan, till olycka... eller
jag ser möjlighet till lycka, vilken lycka!... Skulle den då
inte vara möjlig? — tillade han blott med en rörelse av
läpparna, men hon uppfattade det.
Hon spände all sin andliga kraft; för att kunna säga det,
som hon borde säga. Men i stället fäste hon sin blick full
av kärlek på honom och svarade ingenting.
»Det är så!» — tänkte han hänryckt. — »Då jag redan
förtvivlade och allt redan syntes hopplöst — blev det klart!
Hon älskar mig. Hon har erkänt det för mig.»
— Gör så för min skull, säg aldrig dessa ord till mig,
och låt oss vara goda vänner, — sade hennes läppar, men
hennes blick sade något helt annat.
— Blott och bart vänner kommer vi inte att bli, det
vet ni själv. Men om vi får bli de lyckligaste eller de
olyckligaste bland människor, det ligger i er makt.
Hon ville säga något, men han avbröt henne:
— Jag ber ju bara om ett, jag ber att få hoppas, få
plågas som nu. Men om det är omöjligt, så befall mig att
försvinna, och jag skall försvinna. Ni skall inte vidare se
mig, om min närvaro är svår för er.
— Jag vill inte jaga bort er.
— Ändra blott ingenting. Låt allt vara som det är, —
sade han med darrande röst. — Där kommer er man.
I samma minut inträdde verkligen Alexej Alexandrovitj
med sin stillfärdiga, något tafatta gång i salongen.
Kastande en blick på sin hustru och Vronskij, gick han
fram till värdinnan, och sedan han satt sig ned vid en kopp
te, började han med sin avmätta, alltid fullt hörbara stämma
på sitt vanliga småironiska sätt göra sina anmärkningar.
— Ert Rambouillet är ju fulltaligt i afton, — sade han
seende sig om på sällskapet: — idel gratier och muser.
Men furstinnan Betsy kunde icke tåla denna hans ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
