Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon kallade »sneering», och som erfaren och förslagen
värdinna ledde hon honom strax in på ett allvarligt samtal
i värnpliktsfrågan. Alexej Alexandrovitj lockades genast
in i diskussion och började med djupaste allvar försvara en
nyutkommen ukas, som furstinnan Betsy kritiserade.
Vronskij och Anna fortsatte att sitta vid det lilla
sidobordet.
— Det börjar bli oanständigt, — viskade en dam med
ögonen menande riktade på Vronskij, Karenina och hennes
man.
— Ja, vad var det jag sade er, — svarade Annas
väninna.
Men icke bara dessa damer, nästan alla som voro i
salongen, till och med furstinnan Mjachkaja och värdinnan,
sågo liksom besvärade bort mot de två, som avlägsnat sig
från det övriga sällskapet. Endast Alexej Alexandrovitj
såg icke en enda gång åt det hållet och lät ingenting störa
sig i det påbörjade intressanta samtalet.
Då furstinnan Betsy märkte det obehagliga intryck, som
uppstått hos alla, sköt hon fram en annan person till sin
plats för att lyssna på Alexej Alexandrovitj och gick bort
till Anna.
— Jag måste beundra klarheten och precisionen i er
mans sätt att uttrycka sig — sade hon. — De mest
transcendentala begrepp blir tillgängliga för mig, då han talar.
— Å, ja! — sade Anna, strålande i ett lyckligt leende
utan att ha fattat ett enda ord av vad Betsy sade till henne.
Hon gick över till stora bordet och tog del i det allmänna
samtalet.
Då Alexej Alexandrovitj suttit en halvtimme, gick han
bort till sin hustru och föreslog henne att åka hem i hans
sällskap, men utan att se på honom svarade hon, att hon
stannade för att delta i supén. Alexej Alexandrovitj tog
avsked av sällskapet och gick.
Fru Kareninas kusk, en gammal tjock tatar, satt
insvept i glänsande läderrock i hennes ekipage vid
inkörsporten och hade all möda att hålla tillbaka den vänstra av
de grå parhästarna, som kölden hade gjort otålig. Vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
