Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där. Bråddjupet var livet självt, bron var det konstlade liv
Alexej Alexandrovitj genomlevat. För första gången
uppsteg hos honom en tanke på, att hans hustru kunde fatta
kärlek till någon annan, och han greps inför denna av
fasa.
Utan att bry sig om att kläda av sig gick han fram och
tillbaka med sina jämnt avmätta steg över det knarrande
hårda parkettgolvet i matsalen, där en lampa brann, över den
mörka mattan i salongen, där ljuset blott samlade sig på
ett stort över soffan hängande porträtt av honom själv,
som nyligen blivit fullbordat, och så in i hennes budoar, där
två ljus kastade sitt sken över porträtt av hennes föräldrar
och väninnor och över alla de vackra småsakerna på hennes
skrivbord, som sedan länge voro så välkända för honom.
Från hennes rum kom han åter in i sängkammaren och
började vandringen på nytt.
Då och då under sin promenad, särskilt på parkettgolvet
i den upplysta matsalen, stannade han och sade till sig
själv: »Ja, jag måste bringa detta till ett avgörande och
få ett slut, meddela min syn på saken och vad jag beslutat.»
Och så vände han åter om. »Men vad skall jag säga? Vad
har jag att besluta?» frågade han till sig själv i salongen och
fann icke något svar. »Och när allt kommer omkring», sade
han till sig själv på väg till hennes rum, »vad har egentligen
hänt? Ingenting alls. Hon satt länge och pratade med
honom. Nå, än se’n. Skulle inte en societetsdam få tala med
någon. Och att visa sig svartsjuk — vore det inte att
förnedra både sig själv och henne», sade han inträdande i
hennes rum. Men detta resonemang, som förut ägt en sådan
vikt för honom, var nu maktlöst och utan betydelse. Och
från sovrummet vände han åter ut i matsalen. Men då han
åter kom in i den mörka salongen, sade en röst honom, att
det icke förhöll sig så, att om andra lagt märke till det, så
var det tydligt, att det ändå var något å färde. Och åter
sade han till sig själv inkommen i matsalen: »Ja, jag måste
bringa detta till ett avgörande och få ett slut, meddela min
syn på saken...» Och då han skulle vända om i salongen
frågade han åter sig själv: »vad bör jag besluta?» Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
