Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade han sig själv: »vad har hänt?» Och svarade:
»ingenting» — och tänkte på att svartsjuka var en känsla, som
inebar något förnedrande för en hustru. Men då han åter
kom in i salongen, kände han sig nästan övertygad om att
något hänt. Hans tankar gingo liksom hans kropp i en
ständig cirkel utan att stöta på något nytt. Han blev
medveten härom, torkade sin panna och satte sig ned i hennes
rum.
Här togo hans tankar plötsligt en ny vändning, då han
stod framför hennes skrivbord, där en skrivportfölj med
malakitskiva och ett påbörjat brev lågo. Han började tänka
på henne, på vad hon kunde tänka och känna. För första
gången gjorde han sig en tydlig föreställning om hennes
personliga liv, hennes tankar, hennes önskningar, och tanken,
att hon kunde och måste ha sitt säregna liv, förekom honom
så förfärlig, att han skyndade att jaga bort den. Det var det
bråddjup, dit han blott med fasa kunde se ned. Att med
tanke och känsla överflytta sig till en annan varelses liv
var en psykisk verksamhet, främmande för Alexej
Alexandrovitj. Han ansåg denna andliga akt vara ett skadligt och
farligt fantasteri.
»Och det förfärligaste är» — tänkte han — »att just nu,
då mitt verk står inför sin avslutning (han tänkte på det
politiska företag han hade för händer), då jag har behov
av all tänkbar ro och själskraft, — skall plötsligt denna
meningslösa oro komma över mig. Men vad kan jag göra?
Jag hör inte till det slags människor, som genomgår oro och
bekymmer utan att ha kraft att se dem i ögonen.»
— Jag måste övertänka det, komma till ett beslut, bli
det kvitt, — sade han högt.
»Frågor om hennes känslor, om vad som skett eller kan
ske i hennes själ, det är inte min sak, det är något som rör
hennes samvete och religionen», sade han till sig själv,
kännande en lättnad i medvetandet, att han stött på den
kategori inom pliktsystemet, dit den uppkomna situationen
borde hänföras.
»Ja, — sade Alexej Alexandrovitj för sig själv, —
frågor rörande hennes känslor och vad därtill hör är något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
