Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rör hennes samvete, med vilket jag inte har att befatta mig.
Min plikt är klar. Som min familjs överhuvud är jag skyldig
att leda henne och är därför delvis medansvarig. Jag är
skyldig att visa på den fara, som jag ser, att varna, till och
med att tillgripa maktspråk. Jag måste säga henne detta.»
Och i Alexej Alexandrovitjs huvud framstod nu klart
allt, som han hade att säga sin hustru. Under det han
övertänkte vad han hade att säga, beklagade han livligt, att
han här så i skymundan blott för husligt bruk måste öda sin
tid och sin förståndskraft, men trots detta bildades i hans
huvud klart och redigt som konceptet till ett föredrag
följdriktigt och formellt oklanderligt stommen av det tal, han
skulle hålla. »Jag måste framhålla följande: för det första
ge en förklaring rörande betydelsen av den allmänna
meningen och anständighetskänslan, för det andra lämna en
religiös förklaring rörande äktenskapets betydelse, för det
tredje, om så skulle visa sig nödigt, hänvisa på den olycka,
som kan träffa vår son, för det fjärde varna henne för
egen olycka.» Och Alexej Alexandrovitj flätade fingrarna
in i varandra och bräckte därpå hastigt till med de
hopfogade händerna, så ätt det knakade i fingerlederna.
Denna gest, en gammal ingrodd vana, utövade alltid en
lugnande inverkan på honom och bragte honom åter i den
jämvikt, han nu så väl behövde. Utanför porten hördes
ljudet av en framkörande vagn. Alexej Alexandrovitj blev
stående mitt i salen.
I trappan nalkades kvinnosteg. Alexej Alexandrovitj
stod redo för sitt tal och tryckte hårt i sina åter hopflätade
fingrar, undrande, om det åter skulle knaka i dem. Det
knakade till i en fingerlänk.
På ljudet av stegen i trappan förstod han, att det var
hon som kom, och fast han var nöjd med sitt tal, kände han
det ändock kusligt inför den förestående uppgörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
