Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit att kämpa mot en vägg, som han byggt upp i sin
inbillning.
— Jag har beslutat att säga dig något, — fortsatte han
lugnt och kallt, — och jag ber dig att höra mig till slut. Jag
anser, som du vet, svartsjukan vara en kränkande och
förnedrande känsla, och jag skulle aldrig tillåta mig att följa
denna känsla. Men det finns vissa anständighetens lagar,
som det inte går att ostraffat överträda. I dag var det inte
jag, som lade märke till det, men att döma av det intryck
det gjorde på sällskapet, måtte alla ha märkt, att du inte
uppförde dig fullt så som hade varit önskvärt.
— Jag förstår verkligen ingenting alls — sade Anna
med en ryckning på axlarna. »Honom är det likgiltigt» —
tänkte hon. — »Men sällskapet märkte det, och detta upprör
honom.» — Du är inte frisk, Alexej Alexandrovitj, —
tillade hon, reste sig och ville gå mot dörren, men han tog ett
steg framåt, som om han ville hejda henne.
Hans ansikte var dystert och oskönt på ett sätt som
Anna aldrig förr sett. Hon stannade och böjande huvudet
snett tillbaka började hon med sin snabba hand lösgöra
sina hårnålar.
— Nå, jag skall höra på vad du ämnar säga, — sade hon
lugnt i skämtsam ton. — Jag skall med intresse till och med
höra på, därför att jag skulle önska, jag kunde förstå vad
saken rör sig om.
Hon förundrade sig själv över den naturligt lugna,
trovärdiga ton, med vilken hon talade, och det ordval, hon
använde.
— Jag har ingen rätt att ingå på några detaljer
rörande dina känslor och jag anser det onödigt och skadligt, —
började Alexej Alexandrovitj. — Gräver vi i vår själ, stöter
vi ofta på sådant, som kunnat få ligga där obemärkt. Dina
känslor — det är en sak, som angår ditt samvete. Men
det är min skyldighet inför dig, inför mig själv och inför
Gud att göra dig uppmärksam på dina förpliktelser. Vårt
liv är sammanfogat av Gud och inte av människor. Blott
en förbrytelse kan sönderslita detta band, och detta slags
förbrytelse drar sitt straff med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
