- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
204

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XI.



Den önskan, som nästan ett helt år för Vronskij hade
varit hans livs enda stora begär och som för Anna hade
varit en otänkbar, förfärlig och samtidigt hänförande dröm
om lycka, var tillfredsställd. Blek och med darrande
underkäke stod han lutad över henne och bad henne lugna sig
utan att rätt veta vad han sade.

— Anna! Anna! — ropade han med darrande röst. —
Anna, för Guds skull!...

Men ju högljuddare han talade, desto djupare sänkte hon
sitt en gång så stolta och glada, nu så skamsna ansikte,
och hon sjönk alldeles samman och gled ned från soffan,
där hon satt, och föll till hans fötter. Hon skulle ramlat
omkull på mattan, om han icke hade gripit fast henne.

— Herre Gud! Förlåt mig! — sade hon häftigt
snyftande och tryckte hans händer mot sitt bröst.

Hon kände sig så brottslig och skuldbelastad, att hon
blott kunde ge uttryck åt sin förnedring och bönfalla om
förlåtelse. Och i hennes liv fanns det nu förutom honom
ingen annan, så att det var till honom hon måste rikta sin
bön om förlåtelse. Hon kände fysiskt sin förnedring och såg
på honom utan att kunna säga något mer. Och han kände
detsamma, som en mördare måste känna, då han ser på en
kropp, som han berövat livet. Den kropp, som genom hans
förvållande förlorat livet, var deras kärlek, deras kärleks
första period. Det var något förfärligt och avskyvärt i
minnena av det, för vilket detta fruktansvärda skammens
pris blivit betalt. Skammen över hennes andliga nakenhet
låg kvävande över henne och hennes känsla meddelade sig
till honom. Men trots all den fasa, en mördare känner
inför sitt offer, måste han skära kroppen i stycken, söka dölja
den, dra nytta av vad han förvärvat genom sitt mord.

Och liksom en mördare med ursinne, som i lidelse,
kastar sig över den döda kroppen, sliter och skär i den —
överhöljde han nu hennes ansikte och skuldror med kyssar. Hon
höll honom i handen utan att röra sig. Ja, dessa kyssar
det var vad hon tillköpt sig genom sin skam. Och denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free