Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand skulle alltid vara hennes — hennes medbrottslings
hand. Hon lyfte hans hand till sina läppar och kysste den.
Han föll på knä och ville se hennes ansikte, men hon dolde
det och teg. Slutligen, liksom görande våld på sig själv,
reste hon sig och stötte honom från sig. Hennes ansikte
hade samma skönhet som förr, men dess uttryck var desto
sorgligare.
— Allt är slut, — sade hon. — Jag äger ingenting, utom
dig. Minns det.
— Jag kan inte annat än minnas det, som är livet för
mig. För en minut av denna lycka...
— Vilken lycka! — utropade hon med vämjelse och
fasa, och ofrivilligt erfor även han hennes skräck.
Hon reste sig snabbt och gick ifrån honom.
— Inte ett ord mer, — gentog hon och med ett uttryck
av iskall förtvivlan i ett ansikte, som föreföll honom helt
främmande, drog hon sig från honom. Hon kände, att hon
i denna stund icke med ord kunde uttrycka sin känsla
av skam, glädje och skräck inför övergången till ett nytt liv,
hon ville icke tala härom, med oriktiga ord banalisera denna
känsla. Men även senare, på andra och tredje dagen
därefter saknade hon icke blott ord för att uttrycka det
sammansatta i denna känsla, utan kunde icke ens finna tankar,
genom vilka hon för sig själv var i stånd att fatta det, som
rörde sig i hennes själ.
Hon sade till sig själv: »Nej, nu kan jag inte tänka på
detta, sedan, då jag får mera lugn...» Men denna ro för
tankarna kom aldrig. Var gång, då tanken dök upp för
henne om vad hon hade gjort och vad det skulle bli av henne
och vad hon borde göra, kom det en fasa över henne, och
hon jagade ifrån sig dessa tankar.
— Sedan, sedan, — sade hon, — då jag får mera lugn.
Men i drömmen däremot, då hon icke hade makt över
sina tankar, framstod hennes läge för henne i hela dess
förfärliga nakenhet. Nästan varje natt förföljde henne en
drömsyn. Hon drömde, att båda männen på en gång voro
hos henne och slösade sina ömhetsbetygelser på henne.
Alexej Alexandrovitj grät, kysste hennes händer och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
