Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var liktydigt med att den engelska utsädeshavren tagit
skada, — åter igen hade man icke följt hans tillsägelse.
— Ja, men det sade jag ju till om långt före påsk, era
sölkorvar!... skrek han.
— Var lugn, allt blir gjort i tid.
Levin slog förargad ut med armen, gick till logen för att
se om havren och kom så tillbaka till stallet. Havren hade
ännu icke blivit förstörd. Men arbetarna höllo på med att
skyffla om den genom att gräva i den med spadar i stället
för att låta den rinna ned i bingen inunder. Sedan han
givit order härom och sänt undan två arbetare för att så
klöver, lugnade sig Levin efter sin förargelse. Och dagen
var för övrigt så vacker, att det var omöjligt att vara
misslynt.
— Ignat! — ropade han till kusken, som med ärmarna
uppkavlade stod vid brunnen sysselsatt med att spola
kaleschen. — Sadla en häst...
— Vilken behagas?
— Nå, Kolpik.
— Ska ske.
Medan hästen sadlades, kallade Levin åter till sig
rättaren, som tydligen avsiktligt höll sig inom synhåll, och
började för att blidka honom att tala om vårens förestående
arbeten och planer.
Man skulle så snart som möjligt börja köra ut gödseln,
så att allt skulle vara klart före första slåttern. Ett avlägset
liggande fält skulle helt plöjas upp för att sedan ligga
en tid i träde. Och hela slåttern skulle utföras med därför
lejda arbetare och inte på betingsarbete.
Rättaren lyssnade uppmärksamt och gjorde synbara
ansträngningar för att visa sitt gillande av husbondens
planer, men han bibehöll i alla fall det för Levin välkända och
alltid så retfulla uttrycket av hopplöshet och missmod. Det
var en min som sade: allt det här är bra, men det får gå som
Gud vill.
Ingenting retade Levin så som denna sinnesstämning.
Men det var en sinnesstämning, som hade förefunnits hos
alla rättare, han haft. Alla hade ställt sig på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
