Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med, icke sönderstött utan hade fått ligga och klumpa hop
sig eller stelna i kölden. Då de fingo syn på sin husbonde,
gick Vasilij bort till vagnen och Misjka gav sig till att så.
Det var illa, men Levin brukade sällan bli vred på sina
arbetare. Då Vasilij kom fram till platsen, där han stod, bad
han honom leda hästen bort till vägkanten.
— Det gör ingenting, patron, det kommer nog att växa
sig jämnt igen — sade Vasilj.
— Resonera inte, är du snäll — svarade Levin, — utan
gör vad man säger till dig.
— Ska ske, — svarade Vasilij och tog tag i hästens
betsel. — Och utsädet, Konstantin Dmitritj, — sade han
sökande efter ord, — är en fin sort. Men det är fasligt, så
man får gå! Man får ett helt pud jordklunsar under fötterna.
— Men varför har ni jord, som inte är uppluckrad?
— frågade Levin.
— Vi trycker sönder den på det här viset, — svarade
Vasilij och tog frö i händerna och gnuggade jorden mellan
handflatorna.
Vasilij rådde icke för att man givit honom ouppluckrad
jord, men det var i alla fall förargligt.
Men Levin, som mer än en gång förut fått pröva ett
visst medel att tysta förargelse och få allt som tycktes
dåligt att åter synas bra, försökte nu detta. Han såg en stund
på hur Misjka gick och sådde släpande med sig stora
klumpar jord, som vid vart steg fastnade under fötterna, och
hoppade så av hästen, tog Vasilijs såningskorg och gick
ut och sådde.
— Var slutade du?
Vasilij visade med foten på ett märke, och Levin
började efter bästa förmåga strö ut den fröuppblandade
jorden. Det var svårt att gå, ty marken var som ett kärr,och
då Levin gått en fåra, blev han svett, stannade och lämnade
från sig såningskorgen.
— Herrn får inte anledning att gräla på mig i sommar
för det här stället, — sade Vasilij.
— Hur menar du? — frågade Levin glatt,redan kännande
verkan av det försökta medlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
