Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han grundad anledning betvivla, att det lönade mödan att
tillreda sådant.
— Vill du tala med honom i mitt arbetsrum? — frågade
Levin med missnöjd min Stepan Arkadjevitj på franska. —
Stig in i mitt skrivrum, ni kan talas vid där.
— Ja bevars, var som helst, — sade Rjabinin med
nedlåtande värdighet i tonen, som ville han låta förstå, att
andra kunde ha svårigheter vid umgänget med sina
medmänniskor, men att han aldrig kunde besväras av
svårigheter i den vägen.
Inkommen i Levins rum, såg Rjabinin sig vanemässigt
omkring som för att titta efter, om det fanns någon
helgonbild där, men han korsade sig icke, då han fick syn på den.
Han mönstrade med blicken skåp och bokhyllor och log
så med samma skeptiska min, som han bevärdigat
morkullorna, och skakade ogillande på huvudet, som tvivlade
han på att anordningarna voro till någon nytta.
— Nå, har ni pengar med? — frågade Oblonskij. —
Tag plats.
— För pengarnas skull blir det väl inte något
dröjsmål. Jag har kommit för att träffa er och resonera litet.
— Om vad då? Var god och sitt.
— Ja, nog kan jag det, — sade Rjabinin och slog sig
ned sättande armbågen på det tänkbarast obekväma sätt
mot stolryggen. — Ni får slå av något, furste. Det blir
orättvist annars. Men pengarna, som ska betalas, har jag
klappade och klara på kopeken i beredskap. Med
betalningen skall det inte vara något söl...
Levin, som under tiden ställt in sin bössa i ett skåp, var
just på väg ut ur rummet, men hejdade sig på tröskeln vid
dessa ord från köpmannen.
— Och ändå har ni fått skogen så gott som gratis, —
sade han. — Hade inte jag så sent fått reda på det här,
skulle jag ha bestämt priset.
Rjabinin reste sig och mönstrade Levin från huvud till
fot med ett illmarigt leende.
— Ni är mycket om er, Konstantin Dmitritj, — sade
han och vände sig så med sitt leende mot Stepan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
