Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra delen
- XVI
- XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En timme därefter steg köpmannen med stramt
åtknäppt kaftan och kontraktet i fickan upp i sin järnbeslagna
telega och for hem.
— Ack, fina herrar! — sade han till bokhållarn. — De
är sig då alltid lika.
— Jo, jo men, — svarade bokhållarn och räckte
köpmannen tömmarna för att knäppa till läderfotsacken. —
Jag får väl gratulera till köpet, Michail Ignat’jitj?
— Åja...
XVII.
Med fickan utspänd av en bunt sedlar, som han fått av
köpmannen, begav sig Stepan Arkadjevitj upp i övre
våningen. Skogsaffären var avslutad, pengarna i fickan,
morkulljakten hade varit härlig och Stepan Arkadjevitj befann
sig i det muntraste humör, och därför var han särskilt
hågad att söka förjaga den mulna stämning, som kommit över
Levin. Oblonskij ville nu vid supén avsluta dagen hos Levin
lika angenämt som han börjat den.
Levin var verkligen kommen i misshumör och kunde
trots all sin uppriktiga vilja att visa sig angenäm och
älskvärd mot sin kära gäst icke fullt behärska sig.
Underrättelsen att Kitty icke blivit bortgift började så småningom
verka psykiskt frätande på honom.
Kitty var icke gift utan övergiven och sjuk, sjuk av
kärlek till en man, som försmått henne. Denna
förolämpning liksom träffade även honom. Vronskij hade försmått
henne, och hon hade försmått honom, Levin. Följaktligen
hade Vronskij rätt att förakta Levin, och därför var han en
fiende till honom. Men allt detta tänkte icke Levin direkt.
Han kände blott otydligt, att det var något även för honom
förolämpande i detta, och han var nu vred över det, som
bragt honom ur jämvikten, och ondgjorde sig över allt som
han iakttog. Det dumma skogsköpet, på vilket han sett
Oblonskij lurad i sitt eget hus, retade honom därför.
— Nå, är du färdig? — sade han gående Stepan
Arkadjevitj till mötes. — Vill du ha litet till kväll?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0237.html
