- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
232

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, jag kan inte neka. Det är underbart en sådan
aptit jag fått här ute på landet. Men varför bad du inte
Rjabinin stanna och äta?

— Å, må fan ta honom.

— Ja, men så du betedde dig mot honom! — sade
Oblonskij. — Du räckte honom ju inte ens handen. Varför
gjorde du inte det?

— Därför att jag inte räcker handen till en betjänt, och
en betjänt är hundra gånger bättre än han.

— Vilken retrograd du ändå är! Hur går det då med
samhällsklassernas assimilering! — sade Oblonskij.

— Den som tycker det är trevligt att assimileras — må
det bekomma honom väl, men mig äcklar det.

— Jag märker, att du är en avgjord reaktionär.

— Vet du, jag har aldrig tänkt på, vad jag är. Jag är
Konstantin Levin, ingenting vidare.

— Och en Konstantin Levin, som är vid riktigt
misshumör, — sade Stepan Arkadjevitj leende.

— Ja, jag är i misshumör, men vet du av vad. Jo,
förlåt mig, av din dumma försäljning...

Stepan Arkadjevitj rynkade pannan i all godmodighet
som en man, som oförskyllt blir antastad och utsatt för en
förolämpning.

— Å, nog med den saken, — sade han. — När har väl
någon sålt något och inte strax efter handeln fått höra, att
det han sålt var värt mycket mer. Men medan det var till
salu, bjöd ingen något mer... Nej, jag märker, att du har
ett horn i sidan till den stackars Rjabinin.

— Jag har kanske mina skäl till det. Och vet du
varför? Du kommer igen att kalla mig för retrograd eller något
annat förskräckligt ord, men i alla fall är det retfullt och
upprörande för mig att överallt omkring mig se på, hur
adeln utarmas, det stånd som jag hör till och trots
ståndens assimilering är mycket glad, att jag hör till... Och
den utarmningsprocess det här är fråga om är inte den, som
beror på överdådigt levnadssätt. Jag skulle inte säga något
om det. Att leva som en herreman det är vad som
tillkommer den adlige, endast den adlige förstår det. Bönderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free