Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom honom. Men han stod hemma hos sig själv och den
välkända miljön gjorde, att han fann sig.
— Vänta litet, — avbröt han Oblonskij. — Du nämnde
ordet aristokratisk. Men tillåt mig fråga dig, vari består då
det aristokratiska hos Vronskij? Finns det hos honom eller
hos någon annan, vem det vara må, något aristokratiskt,
som kan berättiga till att se mig över axeln. Du anser
Vronskij för en aristokrat, men det gör inte jag. En man,
vars far kom sig opp av ingenting tack vare ett intrigspel,
vars mor haft könsförbindelser Gud vete med vem... Nej,
ursäkta mig, jag anser mig själv och andra med mig
likställda för aristokrater, personer, som kan visa på tre,
fyra hedervärda generationer i det förflutna, personer, som
innehar högre bildning (talang och klipskt huvud må vara
en annan sak), personer, som aldrig har förödmjukat sig
inför någon, aldrig behövt tigga någons nåd, män sådana
som min far och min farfar. Och jag vet många sådana.
Det tycks dig futtigt, att jag räknar träden i skogen, och
du skänker gärna Rjabinin tretti tusen rubel. Men du
uppbär din goda lön och varjehanda andra inkomster, då jag
däremot inget sådant har och därför hyser aktning för vad
jag ärvt och vad jag förvärvat... Vi är aristokrater, och
inte de, som existerar genom nådegåvor av denna världens
mäktige och som låter köpa sig för en slant.
— Men mot vem talar du egentligen? Jag för min del
är ense med dig, — sade Stepan Arkadjevitj i glad och
obekymrad ton, ehuru han anade, att Levin nog inbegrep även
honom bland dem, man kunde köpa för en slant. Levins
impulsivitet behagade honom. — Vart syftar du? Låt vara,
att mycket inte är rätt, som du säger om Vronskij, så
anser jag det inte lönt att gå in på det. Jag säger dig bara:
Vore jag som du, skulle jag nu följa med till Moskva och...
— Nej, jag vet inte, om du vet det eller inte, men hur
som helst kan det vara mig likgiltigt. Jag skall säga dig
något: jag har friat och fått korgen, och för mig är numera
Katerina Alexandrovna blott ett minne, som väcker känslor
av blygsel och svårmod.
— Varför det? Bara inbillning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
