- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
248

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjockare än ett finger, men sedda från sidan voro de
ovanligt tjocka. Frånsett bröstkorgen, tycktes hästen liksom
vara hoptryckt från sidorna och utdragen på längden. Men
djuret hade i allra högsta grad en egenskap, som uppvägde
alla brister, det äkta rasblodet, den »visade blod» som
engelsmännen säga. Musklerna, som skarpt framträdde
mellan ådrornas fina nät på den tunna, smidiga, atlaslena
huden, tycktes lika fasta som skelettdelar. Det smäckra
huvudet med de stora, glänsande, livfulla ögonen vidgade ut sig
i en mule med vidöppna näsborrar, röda av sina tunna
hinnors blodfullhet. I hela djurets gestalt, särskilt i dess
huvud låg det ett bestämt, energiskt och samtidigt milt
uttryck. Frou-Frou tycktes vara ett bland de djur, som
icke tala, blott av den orsak, att munnens anatomiska
byggnad icke tillåter det.

Åtminstone hade Vronskij ett intryck av att hon begrep
allt vad han kände, då han betraktade henne.

Så fort Vronskij kom in till henne, drog hon ett djupt
andetag, och det utstående ögat skelade till, så att vitan
blev blodsprängd, och hästen betraktade de inträdande
under det att den oroligt skakade på grimman och elastiskt
bytte fotställning.

— Nå, nu ser ni, hur starkt irriterad hon är, — sade
engelsmannen.

— Å, å, du kära! — sade Vronskij och gick fram till
hästen för att intala den lugn.

Men ju närmare han kom inpå henne, desto oroligare blev
Frou-Frou. Först då han kom alldeles intill hennes huvud,
lugnade hon sig plötsligt och musklerna darrade häftigt
till under det fina, mjuka skinnet. Vronskij strök hennes
kraftiga hals, lade tillrätta en tofs av manen, som glidit över
på andra sidan av den spetsiga manken, och närmade sitt
ansikte mot hennes uppspärrade näsborrar, som voro lena
som vingen på en flädermus. Hennes spända näsborrar
frustade ljudligt, hon darrade till och klippte med det
spetsiga örat och sträckte så sin kraftiga svarta läpp ut mot
Vronskij, som om hon ville hugga honom i ärmen. Men
kännande grimman, som hon glömt bort, skakade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free