- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
250

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det var smörjigt redan förut, och nu blir det som ett
kärr.» I den tillslutna kaleschens ensamhet började han så
läsa moderns brev och broderns korta skrivelse.

Ja, det var alltjämt samma historia. Alla, hans moder,
hans bror, alla funno de det nödigt att blanda sig i hans
hjärteangelägenhet. Denna inblandning uppväckte hos
honom förbittring, en känsla, som han eljes sällan erfor. »Vad
har de med det att göra? Varför anser var och en det vara
hans plikt att bekymra sig om mig? Och varför ger de mig
ingen ro? Är det månne därför, att de ser, att detta är
något, som de inte kan begripa. Om det vore en vanlig
futtig erotisk historia inom societeten, skulle de nog lämna
mig i fred. Men de känner, att det här är något annat, att
det här inte är fråga om en lekdocka, utan att denna kvinna
är mig kärare än livet. Och det är obegripligt för dem, och
därför harmar det dem. Hur vårt öde än må vara och vad
än det kan bli av det, vi har skapat det själva och vi klagar
inte över det, — sade han, i ordet »vi» förbindande sig med
Anna. — Nej, men de skall kantänka lära oss att leva. De
har inte ett begrepp om vad lycka är för något, de vet inte,
att utan denna kärlek finns för oss varken lycka eller olycka
— finns det rent av intet liv», tänkte han.

Han vredgades emellertid på alla just av den orsak, att
han innerst inne kände, att de hade rätt. Han kände, att
den kärlek, som förband honom med Anna, icke var en
ögonblickets hänryckning, som snart skulle förgå likt andra
kärleksförbindelser utan att lämna andra spår efter sig
i bådas liv än angenäma eller oangenäma minnen. Han
kände allt det plågsamma i sitt eget och hennes läge,
allt det svåra, som låg i att utsatta för allas ögon inom den
sfär där de levde, söka fördölja denna kärlek, ljuga och
bedraga, — att ljuga, förställa sig, ständigt tänka på andra,
då lidelsen, som band dem samman var så stark, att de
båda ville glömma allt annat utom sin kärlek.

Han erinrade sig alla dessa ofta upprepade fall av
nödtvungen lögn och förställning, handlingar, som så starkt
buro hans natur emot, och han mindes särskilt livligt den
hos henne ofta iakttagna skamkänslan över denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free