Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om gossen kände på sig, att det mellan denne man
och hans mor fanns något betydelsefullt förhållande, som
han icke kunde förstå.
Det förhöll sig verkligen så, att gossen hade en känsla
av att det var ett förhållande, som han icke kunde förstå,
och ansträngde sig att för sig klargöra den känsla, han
borde hysa för Vronskij. Med ett barns mottaglighet för
känslouttryck lade han tydligt märke till, att fadern,
guvernanten och barnjungfrun alla icke blott tyckte illa om
Vronskij, utan med motvilja och skräck sågo på honom, fast
de ingenting sade om honom, men att modern bemötte
honom som den bäste vän.
»Vad har det att betyda? Vem är han? Bör jag tycka
om honom? Om jag inte förstår det, är jag då en dum
eller elak gosse», tänkte barnet, och härpå berodde dess
forskande, frågande, delvis ovänliga ansiktsuttryck och
denna skygghet och nervositet, som så besvärade Vronskij.
Detta barns närvaro väckte osvikligt hos Vronskij den
känsla av obestämd vämjelse, som han på sista tiden
börjat känna inom sig. Detta barns närvaro framkallade hos
Vronskij och hos Anna en känsla likt den en sjöfarande
erfar, då han på kompassen ser, att den riktning, i vilken
han snabbt glider fram, skarpt avviker från rätta kursen
och att det icke står i hans makt att hejda denna rörelse,
att varje minut avlägsnar honom mer och mer från den
kurs, han borde hålla, och att ett erkännande av denna
avvikelse är liktydigt med att inse sitt eget förestående
fördärv.
Detta barn med dess naiva blick på livet var likt en
kompass, som visade dem båda, hur starkt de avveko från
något, som de väl kände, men icke ville veta av.
För tillfället var Serjozja icke hemma, och Anna var
alldeles ensam och satt på terrassen och väntade på sonen,
som gått ut på promenad och blivit överraskad av regnet.
Hon hade skickat ut betjänten och en av tjänsteflickorna
för att söka efter honom och satt nu och väntade på att
han skulle komma tillbaka. Klädd i en rikt broderad vit
klänning satt hon bakom en blomstergrupp på terrassen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
