- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
255

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänkt på, varför för andra, till exempel för Betsy, vars
officiellt hemlighållna förbindelse med Tusjkevitj hon
kände till, detsamma kunde falla sig så lätt, som för Anna
var så pinsamt. I dag plågade henne på grund av vissa
omständigheter denna tanke alldeles särskilt. Hon gjorde
honom en del frågor om den förestående kapplöpningen.
Han besvarade dem, och då han märkte, att hon var i
upprörd sinnesstämning, började han för att förströ henne att i
den mest lugna ton utförligt berätta för henne om
förberedelserna för löpningen.

»Skall jag säga honom det eller skall jag inte?» — tänkte
hon, seende på hans lugna, vänliga ögon. — »Han är så
lycklig, så upptagen av sitt kapplöpningsbestyr, att han inte
kommer att nu förstå detta som han bör, inte fatta hela
betydelsen av vad jag vet.»

— Men ni sade ju inte, vad ni tänkte på, då jag kom, —
sade han görande ett uppehåll i sin berättelse. — Var
snäll och säg mig det!

Hon svarade icke och såg med nedböjt huvud allvarligt
och spörjande på honom med sina bakom långa
ögonfransar tindrande pupiller. Hennes hand, som lekte med ett
avryckt blad, darrade. Han såg detta, och i hans ansikte kom
ett uttryck av den undergivenhet, den slaviska
hängivenhet, varmed han så vunnit henne.

— Jag ser, att det har hänt något. Skulle jag en minut
kunna vara lugn, då jag vet, att ni bär på ett bekymmer,
som inte jag delar? Säg mig det, för Guds skull! — bad han.

»Ja, men jag kan inte förlåta honom, om han inte
förstår hela betydelsen av detta. Är det då inte bättre att
tiga än att pröva honom?» tänkte hon, alltjämt seende på
samma sätt på honom och kännande, att hennes hand, som
höll bladet, darrade allt mer och mer.

— För Guds skull! — upprepade han och grep hennes
hand.

— Skall jag säga det?

— Ja, ja, ja...

— Jag är havande, — sade hon tyst och sakta.

Bladet i hennes hand darrade till ännu häftigare, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free