- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
261

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befallning om att köra till Brjanskij. Då han hade farit en
sju verst, kom han först så pass till sans, att han åter såg
på klockan och uppfattade, att den var halv sex och att
han försinkat sig.

Denna dag skulle åtskilliga olika kapplöpningar äga
rum: en eskortridning, därefter en löpning för officerare
på två verst, sedan en på fyra och så slutligen hinderritten,
i vilken han skulle deltaga. Till sin egen löpning kunde han
ännu hinna i god tid, men om han for till Brjanskij, så gick
det blott med knapp nöd och han skulle hinna fram till
banan först då redan hela hovet var församlat där. Och
det var icke bra. Men han hade givit Brjanskij sitt ord, att
han skulle infinna sig hos honom och beslöt sig därför att
fara vidare och tillsade kusken att icke skona hästarna.

Han anlände till Brjanskij, stannade fem minuter och
körde i skarpt trav tillbaka. Den snabba körturen verkade
lugnande på honom. Allt det nedtyngande i hans
förhållande till Anna, allt det ovissa, som deras sista samtal
lämnat efter sig, gled ur hans medvetande. Han tänkte nu
blott med häftig sinnesrörelse blandad med välbehag på den
förestående kapplöpningen, gladde sig åt att han i alla fall
skulle hinna fram i tid och ibland lyste hans inre upp som
av en ljusglimt, då han kom att tänka på det avtalade
nattliga mötets lyckorus.

Känslan för den förestående kappritten fick allt mer
och mer makt med honom ju närmare, han kom in i dess
miljö, jagande förbi ekipage på ekipage, som från
Petersburg eller de kringliggande sommarvillorna voro på väg till
kapplöpningsplatsen.

I Vronskijs kvarter fanns ingen mer hemma, — alla
kamraterna hade begivit sig ut till kapplöpningen, endast
hans betjänt väntade honom vid porten. Då han klädde
om sig, meddelade honom betjänten, att andra löpningen
redan börjat, att flere herrar hade varit och frågat efter
honom och att en pojke från stallarna hade kommit
springande två gånger.

Då han klätt om sig, vilket skedde utan all brådska
(Vronskij jäktade aldrig och tappade aldrig sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free