Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självbehärskning), gav han order om att köra till barackerna. Härifrån
kunde han redan likt ett böljande hav urskilja ekipage,
fotgängare, soldater på vakt kring hippodromen och myllrande
folkmassor på läktarna. Andra löpningen pågick tydligen
som bäst, ty då han kom in i stallbaracken hörde han en
signalklocka ringa. Vid inträdet i stallet mötte han
Machotins vitfotade fux Gladiator, som höljd i ett väldigt
orangegult täcke med mörkblå bård leddes till hippodromen.
— Var är Cord? — frågade han en stalldräng.
— Inne i stallet, han håller på med att sadla hästen.
I den öppna spiltan stod redan Frou-Frou färdigsadlad.
Man skulle just till att leda ut henne.
— Jag kommer väl inte för sent?
— All right! All right! — ropade engelsmannen, var
bara inte orolig.
Vronskij kastade ännu en gång en mönstrande blick
på sin kära, smäckert byggda häst, vars hela kropp skälvde,
och med svårighet slitande sig från denna syn gick han ut
ur baracken. Han kom fram till åskådarläktarna i den
mest lämpliga tid för att slippa att ådra sig uppmärksamhet.
Tvåverstlöpningen nalkades just sitt slut, och allas ögon
voro riktade på en hästgardist åtföljd av en livhusar, vilka
med uppbjudande av sina hästars sista krafter nalkades
målstolpen. Alla trängde sig hän mot stolpen och den
grupp av åskådare, som utgjordes av hästgardets officerare
och menige, gav genom högljudda rop uttryck åt glädjen
över sin kamrats väntade triumf. Vronskij trädde
oförmärkt mitt in i folkhopen nästan i samma stund, som
signalklockan, som kungjorde löpningens slut, hördes ljuda,
och den högväxte, av smuts överstänkte
hästgardesofficeren, som kommit först till målet, släppte det strama taget
om tyglarna på sin flåsande, av svett starkt mörknade, gråa
hingst.
Hingsten tog våldsamt spjärn med benen och saktade
den rasande farten hos sin bastanta kropp, och
hästgardesofficeren såg sig omkring likt en person, som vaknat upp ur
en tung sömn, och log ansträngt. En svärm av kamrater
och andra omslöt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
