Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befinna sig. Men likt en fallande katt gjorde Frou-Frou
mitt i språnget en knyck med ben och rygg och ilade vidare
utan att kollidera med den andra hästen.
»Präktig flicka!» tänkte Vronskij.
På andra sidan ån fick Vronskij hästen helt i sin hand
och höll nu in den något för att strax efter Machotin
kunna sätta över stora barriären och sedan söka komma
förbi honom på den därpå följande hinderfria delen av
banan, en sträcka av inemot tvåhundra sazjen.
Den stora barriären var uppförd rakt framför den
läktare, där kejserliga familjen hade sin loge. Tsaren och hela
hovet och den övriga publiken hade sina ögon fästade på
Vronskij och på Machotin, som låg en hästlängd före, då
dessa båda nalkades »djävulen» (så benämndes skämtsamt
den stora barriären). Vronskij hade en känsla av alla dessa
ögon, som voro riktade på honom, men han såg ingenting
annat än öron och hals på sin häst, marken som ilade
honom till mötes, och Gladiators skumpande bakdel och vita
fötter, som i hastig takt rörde sig framför honom, alltjämt
på samma avstånd. Då reste sig Gladiator plötsligt,
hoppade över barriären utan ett buller, hans korta svans
viftade till och den röda kroppen försvann ur Vronskijs åsyn.
— Bravo! — hördes en röst ropa.
I samma nu dök barriärens brädvägg upp under
Vronskijs ögon rakt framför honom. Utan minsta ändring i
rörelseriktningen höjde sig hästen under honom, barriären
försvann och bakom hördes en kort smäll. Irriterad av
Gladiators hopp hade Frou-Frou tagit sitt språng en sekund för
tidigt och med ena bakhoven kommit att sparka till
brädväggen. Men hon ändrade ej sitt lopp, och Vronskij, som
fått en jordkluns i ansiktet, märkte, att han åter befann
sig på samma avstånd från Gladiator. Framför sig såg han
åter dennes skumpande bakdel och korta svans, och samma
snabbt trampande vita fötter rörde sig oföränderligt lika
långt ifrån honom.
Just som Vronskij tänkte på, att nu gällde det att komma
förbi Machotin, sköt Frou-Frou, som insett detsamma, utan
att på minsta sätt ha blivit pådriven självmant betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
