- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
278

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXVI - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Samtidigt med forskningsresanden anmäldes besök av
en adelsmarskalk från ett av guvernementen, som nyss
anlänt till Petersburg och med vilken Alexej Alexandrovitj
behövde ha ett samtal. Sedan denne begivit sig av, var det
nödvändigt att slutföra dagens löpande göromål med
byråchefen och därefter måste Karenin för en mycket viktig och
allvarlig angelägenhet fara ut och besöka en inflytelserik
person. Alexej Alexandrovitj hann nätt och jämnt att
vända tillbaka till klockan fem, sin vanliga middagstid,
åt i sällskap med byråchefen och inbjöd sedan denne att
följa med ut till villan och därifrån till kapplöpningen.

Utan att han själv närmare tänkte därpå sökte numera
Annas make i regeln en tredje persons sällskap vid sina
sammanträffanden med hustrun.

XXVII.



Anna stod just framför spegeln i ett rum i övre våningen
och höll på med att fästa ett sista band på sin klänning
biträdd vid toaletten av Annusjka, då hon hörde vagnshjul
rulla fram i det knastrande väggruset framför villan.

»Det är väl tidigt för att det skulle vara Betsy», —
tänkte hon och kastande en blick ut genom fönstret fick
hon syn på en vagn, där en kullig svart hatt stack upp,
och under dennas brätten varseblev hon Alexej
Alexandrovitjs stora, för henne så välbekanta öron. — »Så olägligt!
Jag undrar, om han ämnar stanna över natten», tänkte
hon och greps av en sådan skräck för alla de förvecklingar,
som kunde uppstå, om så skedde, att hon utan ett
ögonblicks överläggning skyndade honom till mötes med ett
ansikte, som tycktes stråla av glädje, och kännande sig
omgiven av lögnens och förställningens ande gav hon sig
vanemässigt hän åt dess makt och började tala utan att
själv veta vad hon sade.

— Å, så snällt! — sade hon och räckte handen åt sin
man och välkomnade med ett leende Sljudin, som sedan
gammalt var vän i huset. — Du stannar väl över natten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free