Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXVII - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja visst, — svarade Alexej Alexandrovitj. — Nej,
se där har vi Peterhofs prydnad, furstinnan Tverskaja, —
tillade han med en blick ut genom fönstret. Ett ekipage
med ovanligt hög vagnskorg, draget av hästar med
bringsele, hade kört fram på gården. — Så stiligt! Förtjusande.
Nå, vi får väl också ge oss i väg.
Furstinnan Tverskaja blev sittande kvar i ekipaget,
endast en lakej i blanka stövlar, kappkrage och hög svart
hatt hoppade av vid trappan.
— Jag får ge mig av, farväl! — sade Anna, kysste sin
son och gick fram till Alexej Alexandrovitj och räckte
honom sin hand. — Det var snällt, att du kom.
Alexej Alexandrovitj tryckte en kyss på hennes hand.
— Farväl då, vi träffas snart igen. Du kommer och
dricker kvällste. Det blir roligt! — sade hon och gick
ut med en strålande och munter uppsyn. Men så fort han
var borta ur hennes åsyn, fick hon en obehaglig
förnimmelse av det ställe på handen, som han vidrört med sina
läppar, och hon ryste till av vämjelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
