Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtbörder så välbekanta och i hennes tycke alla vedervärdiga.
»Idel ärelystnad, uteslutande begär efter framgång — det
är allt som finns i hans själ», — tänkte hon, — »och hans
upphöjda betraktelsesätt, religionen, kärleken till
upplysningen, alltsammans är för honom blott medel i hans
strävan efter framgång.»
Av de blickar, han kastade mot damläktaren, förstod
hon, att han sökte efter henne, men i detta böljande hav
av muslin, band, plymer och parasoller i färgrik omväxling
icke kunde få syn på henne, fast han stirrade rakt mot den
plats, där hon satt, och med full avsikt lät hon bli att visa,
att hon såg honom.
— Alexej Alexandrovitj! — ropade furstinnan Betsy
till honom, — ni måtte inte se er fru, här sitter hon ju!
Ett av hans stereotypa kalla leenden drog över hans
ansikte.
— Det är så mycket glans och glitter här, att ens
ögon blir alldeles förvirrade, — sade han och gick fram
mot läktaren. Han log mot sin hustru, som en man måste
le, som möter henne efter att de nyss skilts åt, hälsade på
furstinnan och övriga bekanta, skänkte var och en den
uppmärksamhet, som var av nöden, kastade skämtsamma
ord till damerna och utbytte korta hälsningsfraser med
herrarna. Strax nedanför läktaren stod en generaladjutant,
känd för sin fina bildning och sitt goda förstånd, en man,
som Alexej Alexandrovitj satte högt värde på. Han
började ett samtal med denne.
Det var just under ett uppehåll mellan två löpningar och
ingenting störde deras samtal. Generaladjutanten ogillade
kapplöpningar. Alexej Alexandrovitj åter sökte försvara
dem och gjorde en del invändningar. Anna lyssnade till
hans tunna, entoniga röst och uppfattade varje ord, han
sade, men allt tycktes henne falskt och skorrade obehagligt
i hennes öra.
Då den stora hinderritten på fyra verst skulle begynna,
böjde hon sig fram för att se efter Vronskij. Utan att ett
ögonblick släppa honom ur sikte såg hon, hur han gick
fram till sin häst och satte sig upp i sadeln, och samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
