Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra delen
- XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXI.
Det var en dag med fult väder, hela morgonen hade det
regnat och de sjuka gingo med paraplyer i hand hopträngda
i galleriet.
Kitty promenerade i sällskap med sin mor och
översten från Moskva, som belåtet ståtade i en i Frankfurt
inköpt färdigsydd bonjour. De gingo längs ena sidan av
galleriet ansträngande sig att undvika Levin, som
promenerade längs den andra. Varenjka klädd i mörk klänning
och en svart hatt med nedåtsluttande brätten gick i
sällskap med en blind fransyska fram och tillbaka längs hela
galleriet, och var gång hon mötte Kitty; utbytte de vänliga
blickar.
— Mamma, går det an att jag inlåter mig på ett
samtal med henne? — sade Kitty, som iakttog sin okända vän
och just lagt märke till, att denna gick fram till brunnen
och att de kunde sammanträffa där.
— Ja, om du har lust för det, skall jag först höra mig
för om henne och själv gå fram till henne, — svarade modern.
— Vad har du funnit för särskilt hos henne? Hon tycks
vara en sällskapsdam. Om du vill, så skall jag låta
presentera mig för madame Stahl. Jag har varit bekant med
hennes svägerska, — tillade hon med en stolt knyck på
huvudet.
Kitty visste, att furstinnan var förargad över att fru
Stahl liksom undvek att bli bekant med henne. Kitty
visade sig därför ej enträgen.
— Det är underbart, vad hon är rar! — sade hon,
betraktande Varenjka, som i detsamma räckte fransyskan ett
glas. — Se, så enkelt och älskligt allt är hos henne.
— Dina engouements tycker jag är bra kostliga, — sade
furstinnan, — nej, låt oss hellre vända om, — tillade hon,
märkande Levin, som rörde sig fram rakt mot dem i
sällskap med sin dam och en tysk doktor, till vilken han i
högljudd och misslynt ton hade något att framföra.
De vände sig om för att gå tillbaka, då de fingo höra
icke högröstat tal, utan skrik. Levin hade stannat och stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0301.html
