- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
299

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och några sade, att madame Stahl satt sig före att skaffa
sig socialt anseende som en välgörande, djupt religiös
kvinna, andra åter sade, att hon även i själ och hjärta var
den sedligt högtstående, för nästans väl levande varelse,
som hennes handlingar vittnade om. Ingen visste av vad
trosbekännelse hon var, om hon var lutheran eller romersk
katolik eller grekisk katolik, men en sak var viss, och det
var att hon hade förbindelser med de mest högtstående
personer inom alla kyrkor och religiösa samfund.

Varenjka uppehöll sig ständigt tillsammans med henne
utomlands, och alla som kände madame Stahl, kände också
»mademoiselle Varenjka», som hon kallades, och satte stort
värde på henne.

Då furstinnan fått reda på alla dessa enskildheter, fann
hon sig icke hindrad av någon fördom från att tillåta ett
närmande mellan sin dotter och Varenjka, utan kunde
tillstädja det, desto hellre som Varenjka hade den bästa
uppfostran och ett oklanderligt uppträdande: hon talade
förträffligt franska och engelska, och — vad som var det
viktigaste — hon kunde från madame Stahl framföra ett
beklagande av att denna genom sin sjukdom tyvärr var
förhindrad att göra furstinnans bekantskap.

Då Kitty blivit bekant med Varenjka, intogs hon allt
mer och mer av sin nya vän och för var dag fann hon
någon ny tilltalande sida hos henne.

Furstinnan, som fått höra, att Varenjka hade en
utmärkt sångröst, inbjöd henne att komma på besök och
sjunga för dem en afton.

— Kitty spelar, och vi har ett piano, visserligen inte
så värst bra, men ni kommer att göra oss ett stort nöje, —
sade furstinnan med sitt tillgjorda leende, som särskilt
misshagade Kitty denna gång, då hon märkte, att Varenjka
icke hade lust att sjunga. Men Varenjka kom i alla fall på
aftonen och förde med sig ett nothäfte. Furstinnan hade
inbjudit Marja Jevgenjevna med dotter samt översten.

Varenjka tycktes fullkomligt oberörd av att för henne
hittills obekanta personer voro närvarande och gick genast
bort till pianot. Hon kunde icke ackompanjera sig själv,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free